Uppgifter om händelseförloppet 

När A 30.9.2019 körde hemåt från arbetsplatsen i en personbil som var i hennes man B:s varaktiga besittning somnade hon, och bilen körde av vägen. Bilen skadades så pass mycket att den gick till inlösen. Avkörningen skedde några hundra meter före kundens hem, efter cirka 30 kilometers körning. Enligt A:s skadeanmälan hade hon haft en längre ansträngande period på jobbet och sömnsvårigheter. Under färden hade det varit svårt för henne att hålla sig vaken. Hon vaknade till när bilen körde av vägen.  

Försäkringsbolaget meddelade i sitt beslut av 11.11.2019 att ersättningen sänks med 25 %. A visste eller borde ha vetat att risken för skada ökar då hon hade svårt att hålla sig vaken. Försäkringsbolaget åberopade en säkerhetsföreskrift i försäkringsvillkoren där det sägs att bilen inte får framföras ovarsamt, vårdslöst eller på ett sätt där föraren inser eller borde inse att risken för skada ökar.

Försäkringsbolaget ansåg att bilens gängse värde var 21.900 euro. Eftersom kvarvarande fordran för bilen hos finansbolaget översteg bilens gängse
värde utbetalades ersättningen i sin helhet till finansbolaget, som ägde bilen. Den ersättning som utbetalades till finansbolaget nedsattes inte, men försäkringsbolaget meddelade att nedsättningen kommer att hanteras genom ett återkrav hos skadevållaren, dvs. föraren.

A och B sökte ändring i försäkringsbolagets beslut i fråga om både nedsättning av ersättningen och bilens gängse värde. När kunden gjorde skadeanmälan befann hon sig fortfarande i chocktillstånd. I ändringsansökan preciserades händelseförloppet. När A inledde bilfärden kände hon sig pigg och tvivlade inte på sin förmåga att köra. A körde inte medvetet ovarsamt. I fråga om bilens gängse värde påpekade A och B att bilen hade köpts ungefär fem månader tidigare till priset 27.550 euro. Den hade köpts på Åland och dess gängse värde borde bedömas utifrån prisnivån på Åland. A och B ansåg att bilens värde inte hade kunnat sjunka så mycket på så kort tid.

Försäkringsbolaget ändrade inte sitt beslut. Försäkringsbolaget ansåg fortfarande att skadeorsaken var att A hade varit trött när hon körde. Försäkringsbolaget åberopade också en paragraf i den åländska vägtrafiklagen, enligt vilken fordon inte får framföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av annan motsvarande orsak saknar nödvändiga förutsättningar för att framföra fordonet.

Försäkringsbolaget konstaterade att såväl lokala som finska bilpriser används när gängse värde bedöms för att möjliggöra ett tillräckligt underlag för bedömningen. 

Kundens yrkanden hos FINE och tjänsteleverantörens ståndpunkt

A och B ber FINE ta ställning till både nedsättningen av ersättningen och bilens gängse värde vid skadetillfället. Ett missförstånd har framkommit i uppgifterna om skadesituationen. A var trött då hon körde, men hon hade ingen orsak att tro att hon var så trött att hon inte skulle kunna köra hem på ett säkert sätt. 

A har också tidigare haft jobbiga arbetsperioder då hon sovit sämre, men trots det har hon kunnat framföra sin bil på ett säkert sätt. Det fanns således ingen orsak nu att tro eller misstänka att hon inte skulle kunna köra hem. Situationen avvek inte från andra gånger då hon kört hem med en viss trötthetskänsla. A var på sin höjd lindrigt oaktsam, men sådan oaktsamhet ska inte leda till nedsättning av försäkringsersättningen med 25 %.

I klagomålet hänvisas det till FINE:s Försäkringsnämndens beslutsrekommendationer VKL 598/07 och VKL 112/16, där det var fråga om att föraren varit trött. I försäkringsvillkoren saknas en uttrycklig bestämmelse som förbjuder att försäkringstagaren kör vid trötthet. Säkerhetsföreskrifterna i försäkringsvillkoren ska tolkas strikt och inte göras föremål för en utvidgande tolkning. A har inte heller anklagats eller dömts för äventyrande av trafiksäkerheten. 

Bilen hade köpts för 27.515 euro i början av maj 2019 (27.550 euro inkl. leveranskostnader). Olyckan skedde i slutet av september, och då var bilen medkörd endast ca 10.000 kilometer. Försäkringsbolagets uppfattning att bilens gängse värde sjunkit till 21.900 euro på ungefär fem månader är felaktig. Det är allmänt känt att bilpriserna är högre på Åland än i övriga Finland. Motsvarande bil på Åland kostade ca 26.000 euro vid tidpunkten för skadan. Det gängse värdet bör bedömas endast på basis av priset för en motsvarande bil på Åland. 

A och B poängterar i en kompletterande skrivelse att försäkringsbolaget har beaktat bara den del av uppgifterna som de gett som varit till fördel för bolaget. Närmare uppgifter om de bilar som försäkringsbolaget använde i sin prisjämförelse framgår inte. Priserna på den finska bilmarknaden bör inte användas, eftersom kunderna är svenskspråkiga. Det är inte rimligt att reparationskostnaderna beräknas enligt den åländska marknaden men bilens värde beräknas enligt den finska marknaden.

Försäkringsbolagets svar

I sitt svar upprepar försäkringsbolaget händelseförloppet. Försäkringsbolaget hänvisar alltjämt till att A i sin skadeanmälan berättade att hon hade haft en längre ansträngande period på jobbet och sovit endast lite. Hon hade inte sovit natten före skadan. Under färden hemåt hade det varit svårt för henne att hålla sig vaken. A hade också somnat till för en kort stund på jobbet innan hon började köra hemåt. 

Försäkringsbolaget konstaterar att det enligt försäkringsvillkoren är möjligt att nedsätta ersättningen om säkerhetsföreskrifterna inte har följts. Enligt säkerhetsföreskrifterna i försäkringsvillkoren får bilen inte framföras ovarsamt, vårdslöst eller på ett sätt där föraren inser eller borde inse att risken för skada ökar. 

Av A:s redogörelser framgår det tydligt att hon under en längre tid upplevt en känsla av trötthet samt att hon varit väl medveten om detta vid tidpunkten för olyckan. Försäkringsbolagets bedömning är att A insett eller borde ha insett att denna trötthet ökat risken för att skada ska uppstå. A har handlat i strid med säkerhetsföreskrifterna när hon kört bil trots långvarig trötthet. Försäkringsbolaget åberopar alltjämt också den åländska vägtrafiklagen. Enligt säkerhetsföreskrifterna får bilen inte heller framföras i strid med lagar, förordningar eller myndighetsbestämmelser. Den omständigheten att A inte anklagats eller dömts för äventyrande av trafiksäkerhet är irrelevant eftersom polis inte tillkallades vid olyckstillfället. 

Enligt försäkringsvillkoren har försäkringsbolaget rätt att lösa in bilen i de fall där de beräknade skadekostnaderna uppgår till minst 2/3 av bilens gängse värde. Enligt försäkringsvillkoren inverkar bl.a. bil- och årsmodell, körsträcka, utrustningsnivå och användningssätt på det gängse värdet. Inköpsort eller inköpspris inverkar inte på det gängse värdet. Bilarna i prisjämförelsen är av samma bil- och årsmodell med liknande utrustning. Endast antalet kilometer som körts varierade. 

Försäkringsvillkor och lagstiftning 

Lag om försäkringsavtal

30 §. Framkallande av försäkringsfall vid skadeförsäkring.

Försäkringsgivaren är fri från ansvar gentemot en försäkrad som har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen.

Om den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av grov oaktsamhet kan ersättningen till honom sänkas eller förvägras. [...]

31 §. Säkerhetsföreskrifter vid skadeförsäkring.

I ett försäkringsavtal kan tas in föreskrifter om anordningar, metoder och andra arrangemang som syftar till att förebygga eller begränsa skada, eller om att den som nyttjar eller sköter försäkringsobjektet skall ha en viss kompetens (säkerhetsföreskrifter).

Den försäkrade skall iaktta säkerhetsföreskrifterna.

Om den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har åsidosatt sin skyldighet enligt 2 mom., kan ersättningen till honom sänkas eller förvägras. [...]

33 §. Identifikation vid skadeförsäkring.

Vad som ovan stadgas om den försäkrade i fråga om framkallande av försäkringsfall, säkerhetsföreskrifter eller räddningsplikt skall på motsvarande tillämpas på den som

1) med den försäkrades samtycke är ansvarig för ett försäkrat motordrivet fordon eller släpfordon, fartyg eller luftfartyg,

2) tillsammans med den försäkrade äger och nyttjar försäkrad egendom eller

3) bor i gemensamt hushåll med den försäkrade och använder försäkrad egendom tillsammans med honom.

Vad som ovan stadgas om den försäkrade i fråga om iakttagande av säkerhetsföreskrifter skall på motsvarande sätt tillämpas på den som på grund av ett arbets- eller tjänsteförhållande till försäkringstagaren skall sörja för att säkerhetsföreskrifterna iakttas.

34 §. Sänkning eller förvägrande av ersättning vid skadeförsäkring.

Vid prövningen av om ersättningen från en skadeförsäkring ska sänkas eller förvägras på någon grund som föreskrivs i detta kapitel ska det beaktas vilken betydelse för skadans uppkomst den omständighet har haft som försäkringstagarens eller den försäkrades oriktiga eller bristfälliga uppgift gällt. Detsamma gäller även om det har skett en sådan förändring i förhållandena som medför ökad risk för skada och åtgärder eller försummelser av den försäkrade eller en person som avses i 33 §. Dessutom ska eventuellt uppsåt hos försäkringstagaren, den försäkrade eller en person som avses i 33 § beaktas, liksom också arten av hans eller hennes oaktsamhet samt förhållandena i övrigt. [...]

75 §. Försäkringsgivarens regressrätt.

Den försäkrades rätt att hos tredje man kräva det ersättningsbelopp som försäkringsgivaren betalt till den försäkrade, övergår till försäkringsgivaren endast i det fall att tredje man har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet eller enligt lag är skyldig att betala ersättning oberoende av eventuell oaktsamhet. Om begränsningar av försäkringsgivarens regressrätt i samband med vissa försäkringar stadgas i 13ÿa § produktansvarslagen.

[...]

Om en försäkringstagare, försäkrad eller i 33 § avsedd person har framkallat försäkringsfallet eller åsidosatt en skyldighet som anges i 4 kap., får försäkringsgivaren helt eller delvis återkräva den skadeförsäkringsersättning som han betalt till en försäkrad som avses i 62 §. Försäkringsgivaren får med stöd av regressrätten återkräva hela ersättningen, om försäkringsgivaren på de grunder som anges i 4 kap. skulle vara fri från ansvar eller berättigad att vägra betala ersättning. Om ersättningen hade nedsatts enligt 4 kap., får försäkringsgivaren återkräva den del av ersättningen som motsvarar nedsättningen.

Vägtrafiklag (1983:27) för landskapet Åland

58 §.  Allmänna krav på förare av fordon

Fordon får inte framföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av annan motsvarande orsak saknar nödvändiga förutsättningar för att framföra fordonet, inte heller av den vars hälsotillstånd inte längre motsvarar förutsättningarna för beviljande av sådant körkort som krävs för framförande av fordonet, eller av den som är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.

Bilförsäkringsvillkor (gäller fr.o.m. 1.11.2018)

6. Vad försäkringen gäller för och inte gäller för
6.4 Vagnskada
6.4.1 Omfattning

Ersättning betalas för direkt sakskada till följd av en plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse, t.ex. kollision, dikeskörning, vältning eller
vägras.

Ersättning betalas även för i första stycket nämnd skada, som uppstår under transport med andra fortskaffningsmedel, t.ex. ombord på en färja.

6.9 Finansieringsskydd
6.9.1 Vem försäkringen gäller för

Försäkringen gäller för ägare till bil som sätts på avbetalning eller med äganderättsförbehåll, leasinggivare eller den som annars bär risken för
bilen.

6.9.2 Omfattning

Försäkringen gäller tili den del som ersättning annars inte skulle betalas ut, därför att
• de allmänna säkerhetsföreskrifterna enligt avsnitt 7 försummats
• räddningsplikten enligt de allmänna avtalsbestämmelserna försummats
• den försäkrade själv bidragit till eller orsakat skadan av skäl som anges i de allmänna avtalsbestämmelserna
• den försäkrade själv, eller annan i punkt 6.2.2 nämnd person, orsakat skada genom stöld, rån eller skadegörelse
• bilen använts i trafik trots att den varit avställd eller upplagd.

6.9.3 Ersättningsbestämmelser

Ersättning betalas upp till beloppet av kvarvarande fordran som ej förfallit tili betalning vid tidpunkten för skadan, dock högst motsvarande skadebeloppet.

Ersättning betalas inte för obetalda rater som förfallit till betalning före skadan inträffade.

Från ersättningen avdras den självrisk som gäller enligt försäkringsbrevet, samt eventuelta obetalda och förfallna premier hänförliga till bilens försäkring.

Observera även de övriga ersättningsbestämmelserna i punkt 9.8 nedan.

6.9.4 Återkrav

Vi har rätt att återkräva utbetald ersättning av skadevållaren, fordonets innehavare, ägare eller leasingtagare.

7. Allmänna säkerhetsföreskrifter
7.1 Inledning

För att full ersättning ska betalas vid en skada är det en förutsättning att du följt säkerhetsföreskrifterna. Ersättningen kan annars nedsättas eller, i allvarliga fall, förvägras enligt vad som anges i de allmänna avtalsbestämmelserna.

Nedannämnda säkerhetsföreskrifter gäller utöver och i anslutning till vad som, i förekommande fall, anges i reglerna om olika skadehändelser i avsnitt 6 ovan.

7.2 Framförande, behörighet och laglighet

Bilen får inte framföras
[...]
• ovarsamt, vårdslöst eller på ett sätt där föraren inser eller borde inse att risken för skada ökar
[...]
• i strid med lagar, förordningar eller myndighetsbestämmelser.

9. Värderings- och ersättningsbestämmelser
9.1 Inledning

Försäkringen är inte avsedd att bereda den försäkrade någon vinst, utan endast betala ersättning för liden skada, värderad enligt nedanstående bestämmelser.

Vi fullgör vår ersättningsskyldighet på något av följande sätt genom att
• ersätta skäliga reparationskostnader
• istället för reparationskostnaderna ersätta ett kalkylerat penningbelopp motsvarande reparation på egen bekostnad
• anskaffa likvärdig egendom
• ersätta egendomens gängse värde om den med hänsyn till detta värde inte är lönsam att reparera eller inte kommit till rätta efter stöld
• lösa in bilen till gängse värde enligt punkt 9.5.1, eller
• lösa in bilen till nyvärde enligt punkt 9.5.2.

Vi avgör på vilket sätt skadan ersätts.

Ersättning betalas med tillägg för eventuella bärgnings- och räddningskostnader enligt punkt 9.2-9.3, högst med det belopp som anges i punkt 9.4-9.5.

Från ersättningen för skadan, värderad enligt nedanstående bestämmelser, avdras först eventuellt restvärde och i förekommande fall görs nedsättning p.g.a. underlåtenhet att följa säkerhetsföreskrifterna. Därefter avdras i försäkringsbrevet angiven självrisk.

9.4 Gängse värde och försäkringsbelopp

Med gängse värde avses egendomens marknadsvärde omedelbart innan skadan. Med undantag för inlösen till nyvärde enligt punkt 9.5.2 utgör det gängse värdet alltid högsta gräns för vår ersättningsskyldighet.

Vid fastställande av det gängse värdet beaktas bl.a. bilmodell, årsmodell, ibruktagningsår, skick, körsträcka, utrustningsnivå, användningssätt och huruvida föreskrivna serviceintervall åtföljts.

För viss typ av utrustning gäller särskilda åldersavdrag enligt punkt 9.6.

Om försäkringsbelopp är angivet i försäkringsbrevet är detta inte ett bevis för det gängse värdet. Ersättningen begränsas i sådant fall till det lägsta av försäkringsbeloppet och det gängse värdet.

9.5 Inlösen
9.5.1 Inlösen till gängse värde

Om skadekostnaderna beräknas uppgå till minst två tredjedelar av bilens gängse värde har vi rätt att lösa in bilen till det gängse värdet.

Avgörande

I fallet är det fråga om huruvida försäkringsbolaget hade rätt att sänka ersättningen från bilförsäkringen på grund av att säkerhetsföreskrifterna inte hade följts samt huruvida bilens gängse värde var rätt fastställt. 

Sänkning av ersättningen på grund av att säkerhetsföreskrifterna inte hade följts

Försäkringsbolaget har i detta fall åberopat två säkerhetsföreskrifter i försäkringsvillkoren enligt vilka bilen inte får framföras ovarsamt, vårdslöst eller på ett sätt där föraren inser eller borde inse att risken för skada ökar. Bilen får inte heller framföras i strid med lagar, förordningar eller myndighetsbestämmelser.

Försäkringsbolaget har ansett att kunden borde ha insett att hennes långvariga trötthet ökat risken för att skada ska uppstå. Försäkringsbolaget har dessutom åberopat en bestämmelse i den åländska vägtrafiklagen enligt vilken fordon inte får framföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av annan motsvarande orsak saknar nödvändiga förutsättningar för att framföra fordonet. 

Kunden har ansett att hennes oaktsamhet på sin höjd varit lindrig, vilket inte berättigar till nedsättning av ersättningen. 

I förarbetena till 31 § i lagen om försäkringsavtal (RP 114/1993 rd, detaljmotiveringen) sägs det att momentet inte anger närmare hur detaljerad en säkerhetsföreskrift ska vara. Säkerhetsföreskriften ska enligt förarbetena vara så klar att den försäkrade direkt på basis av den vet hur han ska förfara för att bevara sin rätt till full ersättning. Om en säkerhetsföreskrift hänvisar till författningar eller bestämmelser som är så omfattande att de inte kan tas in i försäkringsavtalet, ska författningen, bestämmelsen och den utfärdande myndigheten anges så exakt att den försäkrade utan större besvär kan få tag på författningen eller bestämmelsen och därmed inhämta exakta besked om sina skyldigheter.

FINE anser att den säkerhetsföreskrift enligt vilken bilen inte får framföras ovarsamt, vårdslöst eller på ett sätt där föraren inser eller borde inse att risken för skada ökar är så allmänt formulerad att den försäkrade på basis av den inte kan veta hur han eller hon ska förfara i respektive situation. Detsamma gäller den andra säkerhetsföreskrift som försäkringsbolaget åberopar och där det bara på ett allmänt plan hänvisas till lagar, förordningar eller myndighetsbestämmelser men där lagarna, förordningarna och myndighetsbestämmelserna inte specificeras närmare.

På de grunder som refereras ovan anser FINE att de säkerhetsföreskrifter som försäkringsbolaget åberopar inte i detta fall är tillämpliga på A:s förfarande eftersom de är generellt formulerade. Därför finns det inte grunder för att sänka ersättningen på grund av att säkerhetsföreskrifterna inte har följts. Försäkringsbolaget har inte heller hävdat att A:s förfarande är att betrakta som grov oaktsamhet. Dessutom har försäkringsbolaget i fallet inte åberopat identifikation enligt 33 § i lagen om försäkringsavtal, något som trots allt är en nödvändig förutsättning för att ersättningen för det i A:s make B:s varaktiga besittning varande fordonet i finansbolagets ägo ska kunna sänkas med anledning av A:s förfarande. 

Eftersom ersättningen inte kan sänkas på den grunden att säkerhetsföreskrifterna inte har följts anser FINE att försäkringsbolaget inte heller med stöd av 75 § 4 mom. i lagen om försäkringsavtal har rätt att hos A återkräva ens en del av den ersättning som betalats till finansbolaget. 

Bilens gängse värde

I ärendet var det fråga också om bilens gängse värde. Bilen hade köpts i maj 2019 i en bilaffär till priset 27.515 euro. Försäkringsbolaget ansåg att bilens värde efter skadan som inträffat i september 2019 var 21.900 euro. Försäkringsbolaget hade motiverat sin uppfattning om bilens gängse värde med tre säljannonser på webbplatsen nettiauto.com. 

Enligt en utskrift som försäkringsbolaget skickat in fanns det på webbplatsen nettiauto.com tre olika bilar av samma märke och modell som kundens bil. Årsmodellen i säljannonserna är densamma som för kundens bil och antalet kilometer som körts är 8 000–31 000. Det begärda priset är 21 900–22 900 euro. Säljannonserna härrör från bilaffärer på olika håll i Fastlandsfinland. 

Enligt kunderna var bilen medkörd ca 10 000 km när skadan inträffade, och priset på en motsvarande bil på Åland skulle ha varit ca 26 000 euro. Kunderna har ansett att priset bör bedömas utgående från just marknaden på Åland.

I försäkringsvillkoren sägs det att bl.a. bilmodell, årsmodell, ibruktagningsår, skick, körsträcka och utrustningsnivå beaktas vid fastställande av det gängse värdet.

FINE konstaterar att inköpspriset på en bil inte i sig anger bilens gängse värde, inte ens vid ett köp som skett för en kort tid sedan. I bilaffärernas försäljningspriser ingår poster som inte räknas in i det gängse värdet, exempelvis bilaffärens försäljningsbidrag. FINE anser det vara korrekt att också marknaden i Fastlandsfinland kan beaktas när bilens gängse värde fastställs. 

FINE anser att det i fallet inte har lagts fram bevis för att bilens gängse värde vid skadetillfället varit högre än det belopp som försäkringsbolaget betalade. Eftersom försäkringsbolaget betalade en ersättning motsvarande fordonets gängse värde till finansbolaget som ägde fordonet har FINE inga grunder för att rekommendera ytterligare ersättning i ärendet.

Slutresultat

FINE anser att det i fallet inte finns någon grund för att sänka ersättningen till följd av att säkerhetsföreskrifterna har försummats. Därför rekommenderar FINE att försäkringsbolaget inte återkräver hos kunden 25 % av den ersättning som betalats till finansbolaget. I övrigt rekommenderar FINE inte någon ändring i ärendet. 

FINE
Försäkrings- och finansrådgivningen

Sektionschef Siirala
Föredragande Salo