Uppgifter om händelseförloppet

Kunden använde 6.6.2016 bankens kort för att ta ut 2.000 svenska kronor i en kontantautomat i Sverige. Hans konto debiterades med 220,62 euro, och uttaget medförde dessutom kostnader som uppgick till 7,52 euro (2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet).

Kundens klagomål

Kunden har i sitt klagomål meddelat att de kostnader som banken debiterar är för höga. Dessutom debiteras kunden dubbelt. Först debiteras 2 euro plus 2,5 % av uttagsbeloppet. Sedan tillkommer ett faktureringstillägg på 1,95 % utöver växlingskursen. När kunden gjorde ett uttag med en annan banks kort debiterades en lägre provision och inget faktureringstillägg alls för valutauttaget.

Kunden yrkar på att banken ska debitera bara antingen avgift för automatuttaget eller faktureringstillägg för växlingskursen, men inte båda två.

Bankens bemötande

Banken har i sitt bemötande konstaterat att enligt servicetariffen debiteras 2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet vid uttag i en annan valuta än euro. I kortvillkoren som kunden har godkänt konstateras de tillämpade valutakurserna och faktureringstillägget.

Utredningar

Förutom parternas skrivelser som gäller klagomålet har följande handlingar getts in till nämnden:

- Kortvillkoren

- Servicetariffen

- Ett kontoutdrag som visar vad som debiterats för automatuttaget  

Beslutsrekommendation

Frågeställning

För att tvistefrågan mellan kunden och banken ska lösas gäller det för Banknämnden att bedöma huruvida kunden har upplysts tilläckligt tydligt om kostnaderna för att använda kortet. Dessutom bör nämnden ta ställning till om kostnaderna är skäliga.

Tillämpliga lagrum och avtalsvillkor

I 4 kap. 1 § i konsumentskyddslagen konstateras det att om ett villkor i ett avtal som avses i denna lag är oskäligt mot konsumenten eller om tillämpningen av det skulle leda till oskälighet, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende. Som ett avtalsvillkor betraktas även en utfästelse som gäller beloppet av vederlag. När oskäligheten bedöms ska beaktas bl.a. hela innehållet i avtalet, parternas ställning och förhållandena vid avtalsslutet.

I kortvillkoren sägs det att korttransaktionerna debiteras på det kortanslutna kontot eller bokförs på det till kortet anknutna kreditkontot i kontovaluta. Transaktioner i annan valuta än euro konverteras till euro med den av Visa använda s.k. grossistvalutakursen. Valutakursen bestäms enligt läget det datum då transaktionen har tillställts Visa för behandling av betalningsmottagarens serviceleverantör. Valutakursen bestäms inte vid tidpunkten för transaktionens genomförande. Till transaktioner som inte genomförs i euro läggs ett s.k. faktureringstilllägg på 1,95 % av transaktionsbeloppet.

Enligt servicetariffen debiteras för uttag i valuta i automat 2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet.

Bedömning

I ärendet är det otvistigt att banken enligt de villkor som kunden har godkänt och enligt servicetariffen har haft rätt att debitera 2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet för sådana uttag i en annan valuta än euro som skett i en automat utomlands, och dessutom rätt att debitera ett faktureringstillägg som är 1,95 %. Tvisten gäller huruvida avtalsvillkoren om debiteringar har varit betungande eller överraskande. Tvistigt är också huruvida de debiterade serviceavgifterna är skäliga.

Bindande verkan av villkoret om faktureringstillägg

Banknämnden konstaterar att standardvillkor inte får vara betungande eller överraskande från konsumenternas synpunkt, om de inte uppmärksammas särskilt. I rättspraxis har det ansetts att ett villkor som ingår i standardvillkoren och som är betungande eller överraskande för konsumenten inte blir en del av avtalet, om konsumenten inte har blivit särskilt uppmärksammad på villkoret. Den här doktrinen är särskilt accentuerad i avtal mellan konsumenter och näringsidkare.

I servicetariffen nämns bara 2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet som kostnader för uttag i valuta. Banknämnden anser att kunden till denna del har upplysts tydligt om serviceavgiften och att det inte är fråga om ett betungande eller överraskande avtalsvillkor.

Till skillnad från kostnaderna för automatuttag nämns faktureringstillägget 1,95 % som tillämpas vid valutaväxling bara i kortvillkoren. Till denna del gäller det för nämnden att bedöma huruvida det är fråga om ett sådant villkor som på grund av att det är betungande eller överraskande inte bör tillämpas, om det inte har uppmärksammats särskilt.

När ett uttag görs i en annan valuta än euro måste givetvis beloppet i euro konverteras till den andra valutan och någon växlingskurs användas. Det finns inget entydigt svar beträffande vilken växlingskurs som bör användas, i stället är det en avtalsfråga; parterna ska separat komma överens om vilken kurs som ska användas. I avtal om valutakonvertering kan eventuella kostnader antingen inkluderas i växlingskursen eller debiteras i form av en fristående avgift (en fast avgift eller en procentuell andel eller en kombination av dem).

Banknämnden har i sin bedömning av villkorets bindande verkan beaktat att det inte finns någon ”officiell valutaväxlingskurs” och att kursen i stället är en avtalsfråga. Kunden har haft möjlighet att i de villkor som han godkänt se efter vad som har överenskommits om valutakursen, och i det sammanhanget har också storleken på faktureringstillägget för valutaväxling meddelats.

Nämnden anser emellertid att det med tanke på ökad öppenhet och insyn skulle vara bättre att i servicetariffen nämna eller hänvisa till valutaväxlingen och kostnaderna för den. Då kan kunden på ett och samma ställe få reda på alla kostnader som debiteras för automatuttag i utländsk valuta.

Banknämnden anser ändå att kunden måste ha förstått att ett uttag av kronor från ett konto där valutan är euro kräver valutakonvertering. Med hänsyn till kundens möjligheter att på de sätt som står till hans förfogande reda ut eventuella oklarheter kring valutaväxlingen, den växlingskurs som används i sammanhanget och eventuella provisioner anser nämnden att det inte är fråga om ett sådant betungande eller överraskande villkor som inte blir en del av avtalet.

Serviceavgifternas skälighet

Enligt konsumentskyddslagen kan ett avtalsvillkor som är oskäligt mot konsumenten jämkas eller lämnas utan avseende.

Kunden tog ut 2.000 svenska kronor. Hans konto debiterades med 220,62 euro. Utan det 1,95 % stora faktureringstillägget skulle debiteringen ha varit 216,40 euro, med andra ord var faktureringstillägget 4,22 euro. För automatuttaget debiterades han 2 euro + 2,5 % av uttagsbeloppet, alltså 7,52 euro. Uttaget på cirka 220 euro medförde alltså totalt 11,74 euro i kostnader.

När serviceavgifternas skälighet bedöms gäller det att beakta att uttag av kontanter utomlands är ett viktigt användningsändamål för kortet. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till att kunden har möjlighet att ansöka om kort hos olika banker och på så sätt påverka de serviceavgifter som han betalar. I det aktuella fallet tog kunden ut pengar med olika bankers kort.

Banken har inte redogjort för hur kostnaderna för uttag och valutakonvertering är uppbyggda. Det är dock otvistigt att kostnader för banken uppkommer både vid kontantuttag och vid valutakonvertering. De kostnader som banken debiterar motsvarar den allmänna prisnivån inom branschen.

I fråga om den dubbla debitering som kunden refererar till konstaterar Banknämnden att det är fråga om två olika händelser, uttag av kontanter i en automat och valutaväxling, och att det därför är befogat med två olika debiteringar.

Banknämnden anser trots avsaknaden av närmare utredning att bankens serviceavgifter för det uttag som kunden gjorde inte har varit oskäliga.

Slutresultat

Banknämnden rekommenderar inte att ersättning beviljas.

Banknämnden var enig.

BANKNÄMNDEN

Ordförande Sillanpää

Sekreterare Heino

Medlemmar:

Atrila

Kallio

Lehtonen

Pulkkinen