Låneärenden

Beviljande av lån kräver i allmänhet någon slags säkerhet om att lånet återbetalas till banken. I allmänhet är säkerheten för lånet en realsäkerhet, dvs. ett konkret objekt, som den bostad som köps med lånet.  Aktiebrevet som berättigar till besittning av bostaden eller fastighetens pantbrev ges till banken under lånetiden med ett pantsättningsavtal. När lånet återbetalas enligt avtalet, återlämnar banken den egendom som utgör säkerhet till kunden. Om gäldenären inte betalar krediten på avtalat sätt, kan banken när villkoren i pantsättningsavtalet och konsumentskyddslagen uppfylls kräva att säkerheten säljs så att lånekapitalet kan återbetalas till banken.

Borgen är en annan säkerhet som används allmänt. Med en borgensförbindelse förbinder sig borgensmannen till ett personligt ansvar för en annan persons skuld, om denna person inte klarar av att betala skulden enligt låneavtalet. Borgen ingås i allmänhet som proprieborgen. I detta fall kan banken indriva sin fordran hos borgensmannen när skulden har förfallit till betalning. I proprieborgen jämställs alltså borgensmannens ansvar med ansvaret hos den som är personligen ansvarig för skulden. Fyllnadsborgen är en sådan borgensförbindelse där banken först ska sälja den egendom som utgör säkerhet för samma kredit och täcka lånekapitalet med det, innan banken kan indriva den resterande delen hos borgensmannen.

Innan borgensförbindelsen undertecknas är det bra att noggrant överväga vilken betalningsförmåga den egentliga gäldenären (dvs. huvudgäldenären) i fråga om den kredit som man går i borgen för. Det är också värt att noggrant sätta sig in i bankens dokument för att veta eurobeloppet på ens eget borgensansvar. Borgensmannen gör också klokt i att fundera över sin egen förmögenhetsställning och hur han eller hon kan klara av ett eventuellt skuldsansvar som realiseras senare.